Minnesord för Margareta Hallin
Porträtt gjort av Enar Merkel Rydberg
Hallin tillhörde en annan generation och kopplingen till Jussi Björling var att hon tilldelades Jussi Björlingstipendiet som andra mottagare år 1970 och hennes deltagande i Jussi
Björlingsällskapets arrangemang.
Margareta Hallin tillsammans med övriga artister i en konsert i Voxna 2008
Efter en karriär på Operan i Stockholm som varade mellan 1955-1991, och med medverkan i 72 produktioner, så var det dags att gå vidare, och pröva lyckan med andra arbetsuppgifter och på andra tiljor.
Det ligger i tiden att försöka popularisera operakonsten och många försöker nå en bredare publik genom att vara förment folkliga. Margareta var något av det chosefriaste som stått på en operascen. Hon var inte ett spår fåfäng och var en sann arbetare hos Moder Thalia. Därför behövde hon inte hyckla, och inget forum var för enkelt eller mindre meningsfullt. Således har vi kunnat se henne, efter en formellt avslutad operakarriär, i de mest skilda sammanhang och uppgifter. Givetvis beror detta på en genuin förmåga och en brinnande nyfikenhet som bara fick henne att gå vidare genom åren. Sålunda så har jag sett henne, frånsett alla storartade operaroller under 35 år, i så skilda sammanhang, som när hon sjöng på en vernissage i Näske i Ångermanland ackompanjerande sig själv på dragharmonika. Som en hisnande virtuos Shylock i Köpmannen i Venedig, i Säffle. I en härligt inspirerande liten konsert i Årsta Centrum i Stockholmsförorten Årsta, där Margareta, tenoren Sonny Wallentin och undertecknad gav vad publiken ville ha. Och inte minst när vi gjorde John Gay´s Beggar´s Opera på Confidencen i Ulriksdal. Det var helt underbart när Margareta Hallin och Ulla Sallert, som Lucy och Polly flirtade med Ragnar Ulfungs MacHeath, såsom två tonårstjejer, fast de vid det laget, 1985, var 54 respektive 62.
Det är min förhoppning att det kommer att skrivas böcker om Margareta Hallins stora artistkarriär, som består av så många aspekter, samt att förlagen återutgiver hennes skivinspelningar – en del finns alltjämt att tillgå – och att hennes rika produktion av kompositioner av såväl vokalmusik som instrumentalmusik kommer att synas i framtida konsertprogram. En typisk oräddhet som Hallin besatte, var att tonsätta texter som redan äger klassiska versioner. Den dramatiska sopranen Berit Lindholm sade en gång om Margareta, att hade hon bara accepterat någon av de mängder engagemangserbjudanden hon fick från utlandet, så hade hon en dag betraktats som världens främsta sopran. Hon var ett kreativt kraftknippe full av hängiven skaparkraft, vars resultat kommer att dröja länge innan det avklingat.
Bengt Krantz
