Kjerstin Dellert in memoriam
Hon kunde uppfattas som kärv och barsk vid ett första intryck, vid sidan om scenen och när strålkastarljuset slocknat. Men Kjerstin Dellert var i själva verket en beslutsam kvinna som kunde ta kommandot och som visste vad hon ville åstadkomma. Det gällde både hennes egen konstnärliga gärning som sångerska, men också i egenskap av teaterdirektör.
En artist som har förmånen att lyckas stanna i rampljuset så länge, som Dellert gjorde, har också all anledning att vara kräsen och sparsmakad i sina omdömen. I dag är det vanligt att vara diplomatisk och fördragsam och göra avkall på ideal, om några sådana finns. Men Kjerstin Dellert var benhård i sina övertygelser om hur det skulle se ut och hur det skulle låta. Det innebar inte att hon var stockkonservativ. Nej, tvärtom var hon mycket öppen för såväl unga talanger som moderna fenomen inom konsten. Men en sångerska som upplevt de gyllene åren från 1950 och framåt har också sett de stora elefanterna dansa och tagit intryck av dessa och så småningom formulerat sina ideal.
Jag var själv med i två produktioner där Kjerstin medverkade. Boccaccio av von Suppe´, på Kungliga Teatern och The Beggar´s Opera av Gay, på Confidencen. Jag minns hur intressant det var att följa hennes repetitioner och se hur hennes roller växte fram, undan för undan. Jag var också tacksam för att motta kollegiala synpunkter och tips från henne. Det fanns mycket bus i denna mycket ungdomliga person, som dessutom var mycket noga med sina yttre företräden. Inte fåfäng men med en vilja till elegans och stilfullhet. Hennes raka och rättframma sätt kunde ibland vara mycket underhållande och humoristiskt. Hon hade allt det där som gör att man syns både på scenen och privat. Hennes säkra känsla för tajmning, gjorde att publiken och omgivningen alltid hann med i svängarna, och hon kunde plocka sina välförtjänta poäng.
Jag har en bestämd känsla av att hon var nöjd med vad hon hunnit med under sin jordavandring, även om livet, för de flesta av oss, helst fick fortsätta för evigt. Efter att hon fått en stroke på själva julaftonen 2016, visste vi lite till mans att den sena aftonen närmade sig. Hon hämtade sig emellertid relativt snabbt, och har fått vara med under 2017, ehuru mera tillbakadraget än vad vi varit vana vid.
När nu dödsbudet nått oss, att vår kära hedersledamot i Jussi Björlingsällskapet inte längre är med oss, så känns det ändå tomt och tråkigt. Eftersom Kjerstin Dellert var en människa som entusiasmerade sin omgivning. I hennes närhet var man garanterat på det allra bästa humör. Hennes stora konstnärliga gärning lever kvar ibland oss. Vi vet att en av de sista av sin sångargeneration nu är borta. Men i ytterst tacksamt minne bevarad av oss alla, som beundrade hennes gärning under mer än ett halvt sekel.
Bengt Krantz
Ordförande i Jussi Björlingsällskapet
Bilder med Kjerstin Dellert
Kjerstin Dellert i Blomdahls Aniara 1959. Foto: Enar Merkel Rydberg
Kjerstin Dellert och Jussi i Stallmästargården i slutet av 50-talet vid Operasolisternas vårlunch
I Trojanerna tillsammans med Set Svanholm
Kjerstin Dellert och Jussi Björlingsällskapets sekreterare Stefan Olmårs i Voxna 2011
