”en riktigt italiensk smördänga” 

Lördagen den 20 oktober 2018 ägde höstens andra medlemsträff rum i Höstsols lokal ”Stallet”. Sammanlagt 36 personer inklusive gäster och medlemmar ur Jussi Björlingsällskapet hade samlats denna höstliga dag. Undertecknad hälsade alla välkomna samt presenterade dem som skulle medverka.


William Davis Lind
Dagens sångare var den 25-årige tenoren William Davis Lind, som till ackompanjatör hade tagit med sig pianisten Julia Sjöstedt. OperaVännernas tidigare ordförande Nils-Göran Olve hade fått till uppgift att intervjua Willam, och Jussi Björlingsällskapets ordförande Bengt Krantz hade tagit på sig ansvaret för programpunkten ”Spisa Jussi”. Slutligen hade Calle Friedner, redaktör för sällskapets tidning, lovat att dokumentera vår medlemsträff med sin kamera. De hälsades alla varmt välkomna med en
 

rungande applåd.


Julia Sjöstedt
Programmet inleddes med att William och Julia framförde tre arior. Vi fick först lyssna till Hertigen av Mantuas ”Questa o quella” ur Verdis Rigoletto, där han berättar om hur han avverkar kvinnor på löpande band, och därefter Sir Edgaros ”Fra poco a me ricovero” ur Donizettis Lucia di Lammermoor. William visade sig ha en ljus tenor med stor intensitet, och det märktes att både sångare och pianist trivdes i

den italienska repertoaren.

De avslutade sedan med den skotska adelsmannen Macduffs ”Ah, la paterna mano” ur Verdis Macbeth.

Härpå följde intervjun, och William och Nils-Göran stegade fram till runda bordet och de väntande mikrofonerna. Nils-Göran inledde med att berätta att han i somras hade besökt Årsta Teater och där sett och lyssnat till Operakompaniet Kamraternas uppsättning av Igor Stravinskys opera The Fox, i vilken William sjöng rollen som ”Tuppen”. Det var en väldigt ”kacklig” och rolig roll, men kanske inte det man drömmer om att få sjunga. Men William tänker ta det lugnt. Hur vet man när man är mogen för de stora rollerna? Han menar att man i början får ta vad man får och samla på sig erfarenhet, och så småningom kommer kanske de roller som man längtar efter och vill göra.


William Davis Lind och Nils-Göran Olve

William berättar att hans sångpedagog Erik Årman på Operahögskolan inte lät honom börja med att sjunga någon stor operaaria. I stället inledde de med att studera in en kort romans, och sedan jobbade de sig lugnt framåt. Hans debut på Kungliga Operan blev i rollen som Lykttändaren i Puccinis Manon Lescaut. Men han medger att det finns en längtan efter att så småningom få sjunga roller i de stora italienska operorna.

Både William och hans ackompanjatör Julia kommer från Härnösand, där de träffades i samband med att de skulle medverka på ett drop in-bröllop. Julia menar att det är lätt att samarbeta med William, vilket de senast gjorde under sommarens Jenny Lind-turné. Nils-Göran nämner att William tidigare sjöng rockmusik, och undrar hur det kom sig att han sedan övergick till opera. Det finns inga likheter, säger William, bortsett från energin på höjden. Han berättar att han i sin kör på gymnasiet blev ombedd att sjunga Gustaf Nordqvists ”Till havs” och då lyssnade på samlingsband från Gröna Lund, för att höra hur Jussi gjorde.

Porträtt William Davis Lind
Porträttbild

William säger vidare att han tyckte att opera verkade mer intressant genom att man fick berätta en historia och arbeta med en karaktär. Han tycker om de små formaten, där man har möjlighet att själv utforska. Lördagen den 24 november 2018 har Puccinis Tosca premiär på Vasateatern i Stockholm i en omarbetning för kammarorkester. Då sjunger William rollen som Cavaradossi, och det ser han fram emot. Härefter bjöd Nils-Göran in medlemmarna till att ställa frågor, och många hörsammade detta.

Som extranummer fick vi sedan lyssna till ”en riktigt italiensk smördänga” som William uttryckte det, det vill säga Ernesto De Curtis’ smäktande ”Torna a Surriento” i fin tolkning av William och Julia.


Bengt Krantz
Efter en kort paus var det så dags för Bengt Krantz att inleda dagens ”Spisa Jussi” under rubriken Jussi Björling på scenen och i grammofonstudion. Jämförande inspelningar. Bengt hade valt ut tre operor, inspelade under åren 1947-1956, ur vilka vi fick lyssna till utvalda avsnitt och jämföra hur Jussi tolkade dessa beroende på om det var från en studioinspelning eller från en scenupptagning. De tre operorna var Leoncavallos Pajazzo, rollen som Canio (ett avsnitt), Verdis Il trovatore, rollen som Manrico (ett avsnitt) samt Puccinis Manon

 

Lescaut, rollen som Renato des Grieux (två avsnitt).

Det blev ett intressant och mycket koncentrerat sätt att lyssna på. I studioinspelningarna är Jussi mycket trogen upphovsmännen. Han går inte ”ur spår”, utan försöker att sjunga exakt som det står, och avstår även från portamenteringar. Någon enstaka gång sjunger han faktiskt ett litet fel, som han dock lyckas rätta till efter hand. På den tiden gick det ju inte att ”manipulera” materialet. 

I scenupptagningarna hör man en helt annan Jussi, och särskilt när han får sjunga på sitt modersmål. Utan att göra något ingrepp förstorar han materialet lite grand, till exempel genom andningen i en behärskad men skicklig panik, i snyftningar och i skratt. Som avslutning säger Bengt att han tycker att det är fel att säga att Jussi inte var en god skådespelare. Det hör man att han var, när man lyssnar till hans inspelningar.

Härmed var dagens trevliga medlemsträff till ända. Vi applåderade alla som medverkat och såg till att deras rosor kom i papper och påsar. Det blev kramar och tack innan vi skiljdes åt. 


Annicka Englund avtackar musikerna

 

Nedan följer Bengts spellista:

  1. CD 9 Operaarior 1951 & 1957, JB Collection Naxos, Spår 3: Pajazzo;  Recitar! Vesti la giubba.
  2. Bluebell CD 028, Manon, Cavalleria, Pagliacci, Spår 14: Spela komedi! Pudra ditt anlet.
  3. JB The complete RCA Album Collection, CD 8, Il Trovatore, Spår 18: Ah si, ben mio.
  4. WHRA-6010 Il Trovatore, CD 2, Spår 5: Ah si, ben mio.
  5. RCA VICTOR GOLD SEAL, Manon Lescaut, CD 2, Spår 4: Lescaut! – Tu qui?
  6. WHRA-6020 La Boheme and Manon Lescaut, CD 2 (CD 4), Spår 5: Lescaut! – Tu qui?
  7. RCA VICTOR GOLD SEAL, Manon Lescaut, CD 2, Spår 13: Ah! Non v’avvicinate.
  8. WHRA-6020 La Boheme and Manon Lescaut, CD 2, (CD 4), Spår 12: Presto! In fila! Guardate pazzo son.

Text: Berit Sjögren
Foto: Calle Friedner

 

 

Jussi Björlingsällskapet

Stiftat den 7 januari 1989 har till uppgift att främja intresset för och kunskapen om Jussi Björling, hans sångkonst, liv och karriär.

Mer om Sällskapet


Bli medlem i Sällskapet

HÄR kan du snabbt bli medlem i Jussi Björlingsällskapet. Du får vår tidning, nyhetsbrev och inbjudan till evenemang och sammankomster. Årsavgiften är 250 kr om du väljer att få våra nyhetsbrev med e-post.

 

Mer om medlemskapet


Välkomna till de amerikanska och brittiska Jussi Björling-sällskapen

 

Klicka på resp. flagga.

 

 


Styrelsens Jussifavoriter

Stefan Olmårs presenterar sin favoritinspelning

Här kan du läsa om och lyssna på favoriten.


Jussi Björlingmuseet

Jussi Björling Museet

Jussi Björlingmuseet
hälsar dig välkommen!

Borlänge är Jussi Björlings hemort. Här finns sångarens eget museum, det enda Björlingmuseet i världen. " Av alla sångarmuseer, är detta det bästa", enligt John Steane, känd brittisk musikkritiker.

 

Öppettider
Vintersäsong september–maj helgfri tisdag–fredag 12-17

Juni-augusti: 

Måndag-fredag 11-18, 

Lördag 10-14, Söndag 12-17

Stängt Nationaldagen 6 juni, Midsommarafton och Midsommardagen

Länk till Jussi Björlingmuseet


Jussitips

Köp Jacobs Forsells unika bok om Jussi!

Jacob Forsell är sonson till den legendariske operachefen John Forsell, Jussi Björlings ”upptäckare” och var anställd på Expressen 1964-1990 och är en av sin generations mest tongivande fotografer.

Specialerbjudande på boken (266 sidor) från Jussi Björlingmuseet i Borlänge. 

Pris 100 kr plus porto! (Ordinarie pris 348 kr)

Länk till museet

Se uppslag ur boken!