Fullsatt på ”Lussi med Jussi”

Lördagen den 1 december 2018 ägde höstens och årets sista medlemsträff, kallad ”Lussi med Jussi”, rum i Höstsols lokal ”Stallet” på Kaplansbacken. Eftersom vi då skulle presentera en hemlig gäst, fanns det en viss spänning och nyfikenhet i luften. I väntan på avslöjandet försåg vi oss med glögg, saffransbröd och pepparkakor, samt kaffe/te. Det var en grå väderlek denna lördag, så vi förgyllde lokalen med många levande ljus. Klockan 13.00 hade 54 förväntansfulla medlemmar och gäster infunnit sig, och det var dags att inleda dagens program.  

Undertecknad hälsade alla välkomna och presenterade Ivetta Irkha, dagens pianist och ackompanjatör. Därefter var det dags att avslöja vem som var den hemlige gästen. En ledtråd gavs om att det var länge sedan vi hade en riktigt djup bassångare på besök, och några i publiken höll med om detta. Och till Ivettas ackompanjemang dök så Curt Appelgren upp sjungandes första delen av Leporellos katalogaria ”Madamina” ur Mozarts Don Giovanni med härligt agerande. Härefter följde Jacopo Fiescos prolog ”Il lacerato spirito” ur Verdis Simon Boccanegra och som avslutning Basilios stora aria ”La calunnia è un venticello”ur Rossinis Barberaren i Sevilla. Curt visade sig vara en ypperlig berättare som förflyttade oss in i operornas handling och spelade ut hela sitt register med en magnifik basröst och tillika bra höjd, följsamt sekunderad av Ivetta.


Curt Appelgren i katalogarian

 


Ivetta Irkha

 

Härefter trädde Nils-Göran Olve fram för att intervjua Curt Appelgren. Han inledde med att berätta att hans far Nils Olve hade haft samma arbetsplats som Curt, det vill säga Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm, där Curt spelade altfiol. Från begynnelsen hade Curt först spelat blockflöjt, sedan parallellt även violin. Han kom in i solistklassen i violin vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och tog musikdirektörsexamen år 1965.  Därefter spelade Curt med Filharmonikerna samt var även med om att bilda Freskkvartetten. Ett tag tänkte han lämna musikeryrket, men sökte än en gång in till Kungliga Musikhögskolan, denna gång till solosångklassen. Han kom in och fick som lärare Arne Sunnegård, som tyvärr plötsligt avled, vilket gjorde att han i stället kom att få studera för Erik Saedén under fyra år.


Curt Appelgren intervjuas av Nils-Göran Olve

 

Curt Appelgren debuterade i rollen som Dulcamara i Donizettis Kärleksdrycken på Drottningholmsteatern år 1975. Han skulle egentligen alternera med Saedén, och fick även sjunga på premiären. Hans kollegor i orkestern undrade vad han gjorde där uppe på scenen, i stället för att sitta nere bland dem och spela. Därefter fick han en förfrågan om han skulle vilja börja arbeta nere vid Gustaf Adolfs torg. Första uppgiften blev en liten roll som ”ett bud” i Verdis Traviata. Sedan har det bara rullat på. Curt hade inte någon scenisk utbildning, men Nils-Göran menar att han nog har haft en naturbegåvning.

Curt Appelgren har genom åren hunnit framträda i många roller utöver de redan ovan nämnda, bland annat som Pogner i Wagners Mästersångarna i Nürnberg, Scarpia i Puccinis Tosca och Don Alfonso i Mozarts Cosi fan tutte. Men han säger att många basbarytonroller numera tyvärr ofta sjungs av unga, ljusare barytonröster. Han tillägger dock att det aldrig har funnits så många högt skolade sångare som idag, som snabbt lär sig sina roller, men att man förr valde mer efter personlighet och röst, även om vederbörande var en dålig notläsare. Själv tillhör han verkligen den typen av artist som bjuder på sig själv. Det blev många roliga minnen från hans sångarkarriär, frispråkigt och humoristiskt berättat. Sällan har jag hört så många glada skratt från publiken. Avslutningsvis tackade Curt varmt för att han hade blivit inbjuden till oss som gäst. Nils-Göran undrade härefter om Curt kanske hade ett extranummer, och visst hade han det. Vi fick lyssna till Musorgskijs ”Sången om loppan”, oerhört levande framförd av Curt och Ivetta. Det blev rikliga applåder som tack, och våra musiker fick även mottaga varsin vacker amaryllis. Därefter följde den obligatoriska mingelstunden och bensträckarpausen.


Curt Appelgren i förtalsarian

 

Så var det dags för vår programpunkt ”Spisa Jussi”, då Kjell Olsson presenterade den andra och avslutande delen av sin exposé om Jussi Björlings radioframträdanden, nu även inkluderat framträdanden i TV, under titeln Jussi Björling i radio och TV åren 1950-1960. (Kjells första exposé Jussi Björling i radio åren 1934-1949 kunde vi lyssna till vid medlemsträffen den 5 maj 2018.)  

Kjells målsättning var att presentera både vanligt och ovanligt inspelat material med Jussi, och urvalet innehöll därför även sådant som vi knappast hade sett eller hört tidigare. Jussi sjöng gärna på svenska vid sina utlandskonserter, och han tjänade bättre på att konsertera än på att sjunga i operaföreställningar. I TV förekom han dock mer sparsamt än i radio. Vi fick lyssna till åtta inspelningar, varav sju var från radioutsändningar samt en från en TV-utsändning. Det blev en mycket fin stund med Jussi från hans sista sångardecennium, och uppskattande applåder till Kjell, som också han fick  en amaryllis som tack.

Traditionsenligt avslutades sedan vår ”Lussi med Jussi” med Adams Julsång, ”O helga natt”, denna dag för ovanlighetens skull i två versioner, den första från CD:n ”Rarities from opera, concert and radio”, med pianoackompanjemang, inspelad 1946, den andra och klassiska med Kungliga Hovkapellet under Nils Grevillius´ ledning, inspelad 1959.


Publik

 

Nedan följer Kjells spellista:

  1. “Jungfrun under lind”, Wilhelm Peterson-Berger. Bell Telephone Hour. New York 8 januari 1951.
  2. Per Lindfors intervjuar Jussi. Sveriges Radio. Stockholm 1 april 1951.
  3. ”E lucevan le stelle”, ur Tosca, Giacomo Puccini. Standard Hour, NBC, War Memorial Opera House. San Fransisco 30 september 1951.
  4. “Vesti la giubba”, ur Pagliacci, Ruggiero Leoncavallo. Filmat inslag från TV-utsändning. Voice of Firestone. New York 19 november 1951.
  5. “I fjärran land”, ur Lohengrin, Richard Wagner. Sveriges Radio. Konserthuset. Stockholm 3 oktober 1952.
  6. ”Morgen”, Richard Strauss. Sveriges Radio. Konserthuset. Stockholm 18 juni 1958.
  7.  ”Salut! demeure”, ur Faust, Charles Gounod. Metropolitan Opera. New York 19 december 1959.
  8. ”Che! Non m’inganno!”, ur Il Trovatore, Giuseppe Verdi. Tillsammans med Hjördis Schymberg och Kerstin Meyer. Sveriges Radio. Kungliga Operan. Stockholm 6 mars 1960.                                   

Text: Berit Sjögren

Foto: Calle Friedner

 

 

 

 

          

          

 

 

 

Jussi Björlingsällskapet

Stiftat den 7 januari 1989 har till uppgift att främja intresset för och kunskapen om Jussi Björling, hans sångkonst, liv och karriär.

Mer om Sällskapet


Bli medlem i Sällskapet

HÄR kan du snabbt bli medlem i Jussi Björlingsällskapet. Du får vår tidning, nyhetsbrev och inbjudan till evenemang och sammankomster. Årsavgiften är 250 kr om du väljer att få våra nyhetsbrev med e-post.

 

Mer om medlemskapet


Välkomna till de amerikanska och brittiska Jussi Björling-sällskapen

 

Klicka på resp. flagga.

 

 


Styrelsens Jussifavoriter

Stefan Olmårs presenterar sin favoritinspelning

Här kan du läsa om och lyssna på favoriten.


Jussi Björlingmuseet

Jussi Björling Museet

Jussi Björlingmuseet
hälsar dig välkommen!

Borlänge är Jussi Björlings hemort. Här finns sångarens eget museum, det enda Björlingmuseet i världen. " Av alla sångarmuseer, är detta det bästa", enligt John Steane, känd brittisk musikkritiker.

 

Öppettider
Vintersäsong september–maj helgfri tisdag–fredag 12-17

Juni-augusti: 

Måndag-fredag 11-18, 

Lördag 10-14, Söndag 12-17

Stängt Nationaldagen 6 juni, Midsommarafton och Midsommardagen

Länk till Jussi Björlingmuseet


Jussitips

Länk till Aktuellt om Jussi