Den nittonde Jussikonserten i Voxna kyrka

Ensemble 2019. Från vänster: Lennart Eng, Lena Rieback, Bengt Krantz, Karin Mobacke, Per Lindström och Sabina Bisholt

Efter den ganska besvärande hettan vid fjolårets konsert, kändes det skönt med mera normala temperaturer och en del regntunga skyar, måndagen den 8 juli. Paraplyvarning hade utfärdats men det blev inte mycket till nederbörd. Däremot bjöds det, i vanlig ordning, på en myckenhet skönsång. Laguppställningen på hemmaplan var den vanliga: gärningsmannen Stefan Olmårs – hjärnan bakom hela arrangemanget och mysig presentatör – "stöttespelaren" Lennart Eng vid flygeln, assisterad av sin dotter Maria som bladvändare, och Lena Rieback som avlöste Lennart vid flygeln när det var den lokala artistens tur att framträda. En dos Jussi fick vi förstås som inledning, Sven Saléns ”Visa kring slånblom och månskära”. Sedan gjorde Bengt Krantz entré med Idabelle Firestones ”If I could tell you”. Mrs Firestone var gift med grundaren till däckfirman Firestone, som redan 1928 startade långköraren på amerikansk radio ”Voice of Firestone” – en serie som från 1949 också sändes i TV – ända fram till 1963. Signaturmelodin var just ”If I could tell you” som alltid framfördes av veckans gäst, och eftersom Jussi Björling ofta medverkade i programmet sjöng han sången ganska många gånger. Den här gången blev den också introduktionen till årets Jussi Björlingpristagare Per Lindström, som fick motta priset på 60 000 kronor och dessutom en stilig Orreforsvas, efter att Bengt läst upp sin välformulerade motivering till priset. En kortversion av motiveringen finns också inristad på vasen. Per tackade för priset genom att sjunga Sjöbergs ”Tonerna” i en nyanserad och välklingande tolkning.

Därmed var konserten igång och här bjöds ett pärlband av kända – och ett par mindre kända – sånger och arior. Sabina Bisholt, ett nytt stjärnskott på sopranhimlen, som redan sjungit ett par roller på Stockholmsoperan och nu i sommar sjunger Pamina i ”Trollflöjten” på Opera på Skäret, inledde med Sibelius’ dramatiska Runebergsättning ”Flickan kom ifrån sin älsklings möte” och Hugo Alfvéns innerliga ”Så tag mitt hjerte” till en text av Tove Ditlevsen. Båda sångerna fanns också på Jussis repertoar. Det gjorde däremot inte Orontes aria ur Verdis tidiga opera ”Lombarderna”, som Per sjöng med vederbörlig glöd. ”Drömmen” ur Massenets ”Manon” var emellertid ett ofta förekommande nummer på Jussis konsertprogram. Den ska sjungas legato med halvröst för att ge önskad effekt. Det gjorde Jussi och det gjorde också Per.

Karin Mobacke, som stod därnäst på tur, betecknades i programbladet som ”lovande sopran”, men det var definitivt en underdrift. Hon är klart flygfärdig, vilket tydligt framgick av hennes utmärkta tolkningar av Rangströms ”Pan” och Lindblads ”En ung flickas morgonbetraktelse”, den sistnämnda sjungen livfullt och med en rejäl dos humor. Så återkom Bengt med ett avsnitt ur triumfscenen i ”Aïda”, där den tillfångatagne etiopiske kungen Amonasro, Aïdas far, förs fram och beskriver hur han och de andra soldaterna kämpat för sitt fosterland, och där han avslutar scenen med sin vädjan till den egyptiske kungen att visa mildhet mot de tillfångatagna – ett av de vackraste avsnitten i hela operan. Sabina sjöng sedan ”Viljasången” ur ”Glada änkan” och en ljuvlig tolkning av ”O mio babbino caro” ur Puccinis ”Gianni Schicchi”. Per spädde på med ytterligare Puccini: ”Sången till livet” ur ”Tosca” och ”Så kall ni är om handen” ur ”La bohème”. I den sistnämnda arian satt höga C som en smäck. ”En värdig avslutning på konserten”, tyckte Stefan, men tillade ”om ni inte vill höra de extranummer som sångarna har i beredskap!” Och det ville alla.

Karin Mobacke hade valt Susannas aria ur tredje akten av ”Figaros bröllop”, Bengt föredrog den innerliga kärleksförklaringen ”Min älskling, du är som en ros” av Evert Taube, där Lennart hottade upp tangon i ett svängigt mellanspel. Bengt stannade kvar, Per anslöt och tillsammans framförde de duetten ur ”Pärlfiskarna”, varpå Sabina presenterade sig som Mimi i arian ur första akten av ”La bohème”. Den följs i operan av den stora kärleksduetten med Rodolfo, och minsann! Per dök upp igen och tillsammans gjorde de två en sceniskt tilltalande tolkning av duetten, som helt enligt regianvisningarna avslutades med att de hand i hand lämnade den imaginära scenen och försvann, sjungande, ut i sakristian. Se det var en grand finale!

Blommor delas inte ut till de medverkande i Voxna, däremot alldeles nybakat tunnbröd – och visst hade alla gjort rätt för brödfödan. Avslutningen kom inte som någon överraskning: ”Land, du välsignade!” unisont med hela publiken stående. Det är så det ska vara i Voxna kyrka!

Efter supén på Voxnabruks ståtliga herrgård, intervjuade Sören Tranberg, tidskriften OPERAs chefredaktör, Sabina. Hon kunde inte stanna kvar till nästa dag. Plikten kallade i form av repetition av Trollflöjten på Skäret. ”Spisa Jussi” avslutade kvällen med Harald Henrysson som DJ. Han spelade bland annat, på begäran, ”Il mio tesoro”, Don Ottavios aria ur ”Don Giovanni” med både Jussi och Nicolai Gedda, varefter en något högljudd diskussion utbröt om vilken som var bäst. Något statistiskt säkerställt slutresultat kunde inte redovisas, men menigheten i stort ansåg nog att båda var bra.

Påföljande förmiddag samtalade Sören med veteranen Bengt och nykomlingen Per, varpå Sören berättade om Rolf Björling och hans karriär, illustrerad med välvalda klingande exempel, de flesta från liveupptagningar. Det kan också nämnas att dagen till ära hade fjolårets vaxdocka av Pavarotti bytts ut mot en motsvarande av Rolf Björling, tyvärr inte alltför välliknande.

Text och foto: Göran Forsling

Fler bilder (foto Hans Thunström):