Höga C imponerade i Kungsan
Jussi Björlingsällskapets sommarkonsert i Kungsträdgården ägde i år rum torsdagen den 25 juli klockan 13.15. Det var en härlig dag med sol och värme, kanske i hetaste laget för sångarna, tänkte jag då temperaturen klättrade upp till +29 grader. Ganska tidigt började publiken strömma till, och när det närmade sig konsertdags var det så fullsatt att ytterligare stolar och bänkar fick bäras in. Före programmets början fick vi lyssna till två Jussi Björlinginspelningar, först duetten ”Solenne in quest’ora” ur Verdis Ödets makt tillsammans med Robert Merril, därefter enbart Jussi i Tostis ”L’alba separa dalla luce l’ombra”.
Stefan Olmårs
Därefter presenterade han de musiker som skulle underhålla oss, tenoren Per Lindström, Jussi Björlingsällskapets pristagare år 2019, barytonen Bengt Krantz, Jussi Björlingsällskapets ordförande, samt pianisten Anders Wadenberg, dagens ackompanjatör.
Per Lindström sjunger "Che gelida manina" ur Bohème
Bengt Krantz med Taubes "Min älskling, du är som en ros"
Anders Wadenberg
Konserten bestod av tre delar med fyra sånger i varje. Där emellan blev det två pauser som Stefans utnyttjade, dels till att informera om Jussi Björlingsällskapet, 30 år, och Jussi Björlingmuseet, 25 år, dels till två kortare intervjuer av Per och Bengt.
I första konsertdelen fick vi inledningsvis lyssna till Bengt i Idabelle Firestones ”If I could tell you” och Per i Sjöbergs ”Tonerna”. Efter denna mjuka start blev det operarepertoar i form av Verdis ”Sortita d’Amonasro” ur Aida med Bengt och ”La mia letizia infondere” ur Verdis I Lombardi med Per. Det var en utmärkt bra början på konserten, och flera av övriga besökare i Kungsträdgården lystrade till och började förflytta sig mot scenen.
Även den andra konsertavdelningen innehöll den fina blandningen av visa och opera. Bengt stod för den första genren, och hade nu valt Anders Fryxells ”Ack Värmeland, du sköna”, baserad på en svensk folkmelodi, samt Taubes underbara ”Min älskling, du är som en ros”. Jag gladdes åt Bengts förmåga att med sin varma baryton levandegöra texterna. Per hade i operagenren valt ariorna ”En fermant les yeux” ur Massenets Manon samt ”E lucevan le stelle” (Sången till livet) ur Puccinis Tosca, och hans glansfulla höjdtoner imponerade.
Tredje konsertavdelningen inleddes av Bengt med en känslig tolkning av Rangströms lågmälda sång ”Villemo” (text ur August Strindbergs Visor). Men härefter blev det åter opera. Per tog vid och sjöng ur Puccinis La Bohème Rodolfos kända aria ”Che gelida manina”, den vackra kärleksförklaringen till Mimi, med ett fint höga C, samt därefter tillsammans med Bengt ur samma opera duetten ”O Mimi, tu più non torni”. Rösterna klingade utmärkt tillsamman, och Bengt fick sedan avrunda med Stanislao Gastaldons pampiga ”Musica proibita”.
Duetten ur Pärlfiskarna med Per och Bengt
Som uppskattat extranummer bjöd Per och Bengt på den välkända duetten ”Au fond du temple saint” ur Bizets Pärlfiskarna, och tack vare Stefan Olmårs fina timing som presentatör avslutades konserten i stort sett vid utsatt tid. En stor eloge till pianisten Anders Wadenberg för hans under hela konserten smidiga och följsamma ackompanjemang. Och precis som vid konsertens inledning fick vi nu efter att konserten avslutats åter lyssna till två Jussi Björlinginspelningar, denna gång först arian ”Song of India” ur Rimskij-Korsakovs opera Sadko och därefter Guy ’Hardelots kända sång ”Because”. Med Jussis röst ringande i våra öron vandrade vi sedan vidare ut i ett mycket varmt Stockholm.
Text: Berit Sjögren
Foto: Calle Friedner
