Nr 8. Harald Henrysson, styrelseledamot och f.d. ordförande i Jussi Björlingsällskapet presenterar en favoritinspelning med Jussi:

”Ah sì, ben mio” från 1939. Verdis dramatiska, melodirika Trubaduren har jag haft en särskild känsla för ända sedan ett utdrag ur Jussis kompletta studioinspelning 1952 blev en av de första skivor jag spelade på den resegrammofon jag fått av min mor. Kanske bidrog det suggestiva omslaget på RCA LM 1827 med en slottsgård i spöklikt månsken. Jussis sång fastnade jag i varje fall för, liksom min mor gjort, och sedan är jag glad att ha kunnat lyssna till sex kompletta inspelningar med honom i den operan. Det är den enda Verdiopera där den manliga huvudgestalten är både kärlekssångare och krigare, och många tenorer har överbetonat den krigiska bravuren. Det gjorde inte Jussi, utan balanserade perfekt Manricos lyriska och dramatiska sidor.

Med tiden fäste jag mig i Trubaduren särskilt vid en av de finaste Verdiariorna, "Ah sì, ben mio". Det är den kärlekssång, med föraning av ett kommande tragiskt slut, som Manrico sjunger i tredje akten när han och Leonora förbereder sitt bröllop. Stephen Hastings skriver i sin bok om Jussis inspelningar att "Ah sì, ben mio" verkar skriven med tanke på Jussis röst, och det är lätt att instämma. När Hastings, som säkert har lyssnat till långt fler sångare än jag, dessutom hävdar att Jussis åtta inspelningar av arian "allesammans står långt över vad någon rival presterat", har jag ingen anledning att tvivla.

Salvatore Cammaranos text lyder, tillsammans med min egen översättning:

Ah sì, ben mio, coll'essere
io tuo, tu mia consorte,
avrò più l'alma intrepida,
il braccio avrò più forte.
Ma pur, se nella pagina
de' miei destini è scritto
ch'io resti fra le vittime,
dal ferro ostil trafitto,
fra quegli estremi aneliti
a te il pensier verrà,
e solo in ciel precederti
la morte a me parrà.
E solo in ciel precederti, ecc.

Javisst, min älskade, när jag

är din och du är min,

mitt mod än djärvare ska vara,

och armen då har blivit stärkt.

Men dock, om på det blad

som mitt öde förutsäger, skrivits,

att jag ska ligga bland de stupade,

av oväns klinga genomborrad,

när mina sista suckar då jag drar

till dig ska mina tankar gå

och blott att före dig till himlen hinna

ska dödens mening för mig bli.

Strax efter att Manrico sjungit detta, störs han av budet om att hans mor ska brännas på bål och visar sin heroiska sida genom att kalla till vapen i "Di quella pira", "strettan".

Jussi sjöng "Ah sì, ben mio" på svenska på scenen alltsedan sin debut i rollen i augusti 1935, men i motsats till "Di quella pira", gjorde han ingen inspelning av den på svenska, utan alla är på italienska. Den första gjordes den 12 oktober 1938, naturligt nog tillsammans med den följande "strettan", som var avsedd för den andra skivsidan. Inspelningen hade nog samband med att han för första gången skulle sjunga rollen på originalspråket på Metropolitan den 2 december. Märkligt nog godkändes inte de två inspelningarna, utan de gjordes om den 15 juli 1939 och kom sedan ut på HMV DA 1701.

Jag var glad att kunna medverka till dra fram ur arkivet den första inspelningen, som verkligen är värd att lyssna till (var bolaget missnöjt, måste det gälla "Di quella pira”!) och få den utgiven på CD, först 1988 på Bluebell och sedan 1997 i EMI:s Jussi Björling Edition.

Jussi hade inte arian särskilt ofta på sitt konsertprogram - såvitt vi vet första gången den 20 augusti 1941 på Liseberg i Göteborg - men Manrico blev en av hans favoritroller, och den kunde alltså höras i hans 67 framträdanden i Trubaduren mellan Stockholm 1935 och Chicago 1960. Den inspelning som jag valt, utan att definitivt påstå att den är den bästa i Jussis konkurrens med sig själv, kommer från hans debut på Covent Garden-operan i London den 12 maj 1939 – alltså mellan de två HMV-inspelningarna. Amerikanen Edward J. Smith gav ut utdrag ur Londoninspelningen på en av sina "privata" LP-skivor redan 1966, men i sin helhet kom den ut först 1993 och då på CD. Nu finns flera kompletta versioner att välja bland. På den bifogade inspelningen hörs själva arian efter 1 min 55 sek. Först kommer en scen mellan Leonora och Manrico, ”Quale d’armi fragor”, där hon frågar vad det är för vapenljud hon hört och han svarar att fienden kommer att angripa i gryningen, men att han är övertygad om seger. Leonora sjöngs av Gina Cigna.

Utöver de ovan nämnda 78-varvsinspelningarna finns arian bevarad med Jussi i studioversion som del av den kompletta Trubaduren 1952, och förutom Covent Garden i kompletta sceninspelningar från New York 1941 och 1947 och från Stockholm 1957 och 1960.

Klicka här för att lyssna på "Ah sì, ben mio" från 1939, Covent Garden

Harald Henrysson
Styrelseledamot i Jussi Björlingsällskapet
0225-501 90
harald@henrysson.org

 

Jussi Björlingsällskapet

Stiftat den 7 januari 1989 har till uppgift att främja intresset för och kunskapen om Jussi Björling, hans sångkonst, liv och karriär.

Mer om Sällskapet


Bli medlem i Sällskapet

HÄR kan du snabbt bli medlem i Jussi Björlingsällskapet. Du får vår tidning, nyhetsbrev och inbjudan till evenemang och sammankomster. Årsavgiften är 275 kr för 2023 om du väljer att få våra nyhetsbrev med e-post.

 

Mer om medlemskapet


Jussi-statistik

Klicka här för att komma till förteckningar över Jussis inspelningar

 

Klicka här för att komma till förteckningar över Jussis framträdanden


 

Välkomna till de amerikanska och brittiska Jussi Björling-sällskapen

Klicka på resp. flagga.

 

 

 


Våra favoritinspelningar med Jussi

Gå till Arkiv för att lyssna på de insattas favoritinspelningar med Jussi


Det tidigare Jussi
 
Björlingmuseet

Jussi Björling Museet

 

Jussi Björlingmuseet stänger

Museet stängdes officiellt den 1 januari 2021 och är nu ytrymt. Vi hoppas att det senare kommer att ersättas med ett museum på annan plats. 


Jussitips

Länk till Aktuellt om Jussi