Månadens Jussi oktober 2022

Jussi i Gästrikland

I Från Gästrikland 2001-2002, årsbok för Gästriklands kulturhistoriska förening, skrev Jan Sterner, f.d. lektor i svenska och engelska vid Vasaskolan i Gävle, en artikel med rubriken Jussi Björling i Gästrikland. Där berättar han om den vuxne Jussis framträdanden i landskapet från 1934 till 1956, med tyngdpunkt på de 13 konserterna i Furuvik utanför Gävle. I inledningskapitlet nämner han konserterna med bröderna och pappa David som ”for land och rike runt … från 1915 till 1926” och säger med beklagande: ”I Jussi Björling-museet finns de flesta av dessa konserter dokumenterade och införda på data men ingen från Gästrikland”. Därvidlag har han dock fel. Gossarna besökte Gästrikland vid åtskilliga gånger, vilket kronologin på hemsidan nogsamt redovisar. Sterner nämner dock att ”Karl-Erik Sjöberg i Storvik har … berättat för mig att de 1918 sjöng i Storviks kapell”. Förvisso gjorde de det, flera gånger dessutom, men inte 1918. Däremot både 1924, 1925 och 1926.

Möjligen kan Sjöberg ha blandat ihop det med att de 1917 sjöng i närbelägna Hofors kyrka.


Gossarna med Märta Kärn 1923

 


Ovansjö kyrka
Vid det förstnämnda tillfället, 26 december 1924, dubblerade de med en konsert i Ovansjö kyrka samma kväll, och dagen därpå gjorde de en avstickare till Järbo kyrka ett par mil därifrån, innan de avslutade turnén i Forsbacka och Hofors. Järbo råkar vara min
 

ungdoms hembygd och jag kunde också glädja mig åt att de återvände till Järbo redan påföljande januari. Då tillbringade de nästan två veckor i ”Järnbärarland” och konserterade också i Metodistkyrkan i Sandviken, Storviks kapell, Hammarby kapell, Torsåkers kyrka, Forsbacka metodistkyrka, Hästbo missionshus, Valbo, Skutskärs kyrka, Älvkarleby kyrka, Årsunda kyrka, Åshammars missionshus, Bro i Ovansjö samt Valhalla i Sandviken och Ovansjö kyrka. I början av december 1926 fick Storvik och Ovansjö ett sista besök. Då var pappa David död, och när de några veckor senare återupptog sjungandet i Mora, var det tillsammans med bassångaren Rolf Lundgren som tog de föräldralösa gossarna under sina vingars beskydd. Det ska också nämnas att vid de flesta framträdandena under den här perioden – utom de sista – medverkade också yngste brodern Karl.


Gävle teater
Som vuxen kom Jussi att besöka Gästrikland vid ett flertal tillfällen. Första gången var den 13 mars 1934, då Stockholmsoperan gästspelade på Gävle teater. På programmet stod Barberaren i Sevilla, och Norrlands-Postens utsände besökte till och med repetitionen
 

och kunde rapportera följande: ”Den högädle greve Almaviva såg mycket borgerlig ut i en mörk kavajkostym med damasker, strök sitt hår och nynnade litet försiktigt med sin smäktande tenor.” Proper klädsmak hade Jussi redan då. Recensionerna av själva föreställningen var förstås högeligen positiva, inte bara gentemot Jussi. Figaro sjöngs till exempel av Set Svanholm, då alltjämt baryton. Några år senare omskolade han sig till tenor och blev internationell stjärna som Wagnersångare och, i sinom tid, operachef. Dåvarande operachefen John Forsell medverkade också som Don Basilio och fick i mellanakten motta en lagerkrans av landshövdingen.

När Jussi återkom till teatern hade fyra år förflutit och under den tiden hade han hunnit bli internationellt känd och skulle inom kort göra sin debut på Metropolitanoperan i New York. Men vi ska inte gå händelserna i förväg. Redan den 11 april 1934, en månad efter Barberarföreställningen, var han tillbaka och gav en konsert i Sjömanskyrkan tillsammans med Gefleborgs läns orkesterförening och med Herbert Sandberg som dirigent. Jussi sjöng arior ur Trollflöjten, Don Juan, Traviata och Pajazzo och ”Publiken gav sig helt i hans våld och framtvingade ett extranummer: en serenad i tangorytm av Kalman” rapporterade Norrlands-Posten. Gefle-Posten tyckte extranumret var ”banalt och smaklöst” men skrev också: ”Hans mezza-voce är verkligt betagande”. Gefle Dagblad hade en lång och sakkunnig recension, som avslutades med ”Sångaren tycktes ha alla förutsättningar att snart räknas till världseliten.” Så rätt han fick. Dagen efter sjöng Jussi på biografen Metropol två arior före filmen Bolero med Carole Lombard. Det uppskattades inte av ”högste vederbörande” John Forsell som fick nys om det. Jussi och Sandberg gjorde det i smyg och Sandberg skrev långt senare ”vi fick ovett när vi kom hem”.

25 och 26 februari 1938 var han alltså tillbaka för två föreställningar av Gounods Faust. Länsorkestern spelade under Kurt Bendix ledning, och det rådde nästan Jussifeber i Gävle. Stora annonser och artiklar i tidningarna i förväg, och tillika gick filmen Fram för framgång på biograf Metropol. Recensionerna var överväldigande, och jag kan inte underlåta att citera Gefle Dagblads skribent, som frossade i blomsterspråk av en dignitet man sällan möter idag: ”Inför Jussi Björlings sångkonst har världskunskapen offrat respektive språks vackraste ord. En amatörmässig bedömare borde kanske därför tiga stilla. Men han kan inte. Hans underbara tenor, källklar, ren och med en glans av springbrunnsstråle, tolkade Gounods vackra musik inte bara tekniskt perfekt utan också med den ungdomliga fräschhet och till taktslagen av ett varmt hjärta, som tillhopa skapar en konstnär”.  Beröm fick också Jussis medsångare, i synnerhet Helga Görlin, Margareta, och Sigurd Björling som gjorde Mefistofeles.


Sigurd Björling, Jussi, Helga Görlin och Kurt Bendix 25 februari 1938

 

Björling, som kom att bli en av stöttepelarna i Stockholmsoperans ensemble i många år, var relativt ny då. Han hade gjort ett antal mindre roller sedan 1934, men först i januari 1936 gjorde han sin första större roll, Alfio i På Sicilien mot Jussi som Turiddu. Som en liten kuriositet kan nämnas att hela ensemblen efter lördagsföreställningen blev bjuden på middag hos familjen Ahlgren, ägare till F Ahlgrens Tekniska Fabrik AB, mest kända som tillverkare av tabletten Läkerol, som för övrigt Jussi talade varmt för i tidningsannonser. Jussi lär till och med ha sjungit vid middagen, ackompanjerad av fru Ahlgren.


Juni 1940

 

Furuviksparken, som grundades redan år 1900, hade under 30-talet fått förfalla, men med ny ägare, Gösta Nygren, som drev parken i 46 år, kunde den återinvigas 1937, och han satsade ganska snart på berömda artister. I augusti 1939 var det dags för Jussi Björling att äntra scenen för sin första konsert där, och vid flygeln satt, som så många gånger senare, Harry Ebert. Folk strömmade dit i massor – 20 000 lär ha trängts framför estraden, och med tanke på det jämförelsevis blygsamma gaget på 880 kronor var det en lysande affär för parken. Intressant nog dokumenterades konserten av Anders Nyberg från närbelägna Skutskär, som dels spelade in Jungfrun under lind och Land du välsignade, utgivna på en Bluebell-CD, dels förevigade Jussi på film.  


Jussi i Furuviksparken 40-tal

 

Lyssna på ”La Danza” ur filmen Fram för framgång

Nygren fick förstås blodad tand och bokade Jussi för nästa sommar. Nu tog han i ordentligt. Fyra konserter på två dagar blev det – och publiken vallfärdade i stora skaror, trots att krigets skuggor var hotfullt nära. Både Danmark och Norge var redan ockuperade och Finland hade genomlidit vinterkriget mot Sovjetunionen. Signaturen ”Kim” i Norrlands-Posten var helt betagen av Jussis sång ”men mest kanske hans strama och gripande presentation av Ragnar Althéns ’Land du välsignade’, som fått en särskild återklang i våra dagar. Den tog i hjärtat. Björlingkonserterna äro nog det vackraste och minnesrikaste program Furuvik hittills haft.”

Två konserter blev det 1941, den 3 augusti. Enligt Gefle Dagblad anlände Jussi mycket försenad, men ”storsångaren var vid briljant lynne och stämman i bästa form.”

1942 blev det bara en konsert, den 24 maj. Då var Jussi nyss hemkommen från Helsingfors, där han givit två konserter, en till förmån för krigsinvalider och den andra för patienter på Invalidsjukhuset. Pianist då var den 24-årige Sixten Ehrling, och han följde med också till Furuvik. Dit anlände Jussi och fru Anna-Lisa på dagen ”och de tittade med stor förnöjelse på uppvisningar i friluftsmanegen av elefantdressyr samt ungdomarnas voltige- och skolritt. Han satt som åskådare på barnteatern, då Majgreven med följe gjorde sitt intåg, försenad en timme på grund av en häftig regnskur. Jussi steg upp på scenen och ville själv vara Furuviksbarn för en stund och därefter sjöngs unisont med Jussi Björling som försångare ’Du gamla du fria’ och Furuvikschefen utbragte ett leve för fäderneslandet …” (Norrlands-Posten).

1943 blev det ingen konsert i Furuvik, däremot framträdde han i läroverkets aula torsdagen den 18 mars med en operaafton, som i annonserna utropades till ”Säsongens stora evenemang”. Arior och romanser ur tio operor utlovades och biljetterna kostade 3:50 – 5:50, vilket var dyrt på den tiden. Trots det var aulan proppfull och Gefle Dagblads utsände skrev: ”Publikens entusiasm steg nummer efter nummer och blev orkan efter det sista, en aria ur Bohème. Hr Jussi var vänlig nog att kvittera applåderna med två extranummer, Mattinata och La donna e mobile. De som hörde Jussi Björling igår böra lägga händelsen på minnet. Det är inte var dag man får höra en av världens allra yppersta sångare i Gefle.”

Den 20 juni var Jussi tillbaka i Gästrikland, men nu var det grannstaden Sandviken som fick den äran. Idrottsföreningen SAIK höll sin årliga midsommarfest i Jädraåparken lördagen före midsommar med dansbanor, karusell, skjutbana och lotteristånd. Men höjdpunkten var förstås Jussi, som sjöng tillsammans med Gävleborgs läns orkesterförening under ledning av Eric Bengtsson. Vädret var inte det bästa, det höll uppe under orkesterns timslånga program, men just när Jussi lyste på sitt första nummer kom det en regnby. Lyckligtvis drog den förbi ganska snart. Arbetarbladet skrev: ”Herr världstenoren var i bästa slag, började med några operaarior och gick sedan över till populärsakerna, allt lika suveränt, och det blev blommor och ändlösa applåder – succé, inte tal om annat.”

Den 5 augusti 1945, efter ett uppehåll på två år, återvände Jussi till Furuvik med två konserter. 14 000 åhörare fanns på plats och ”världstenoren befanns vara i storartad form, brunbränd och med präktig resonansbotten” konstaterade Gefle-Dagblad, som dock ansåg att ”Kvällskonsertens program var i enklaste laget, men gav dock anledning till några svindlande sköna toner, som hör världsklassen till, mötta förstås av extranummer-tiggande, våldsamma applåder.” Gösta Nygren uppmärksammade att Jussi inom kort skulle återvända till USA och önskade honom lycka till.

Sedan dröjde det fyra år till nästa gång. Det skedde den 31 juli 1949. ”Generalrepetitionen” hade ägt rum kvällen före på Solliden på Skansen i Stockholm. Vid den andra av Furuvikskonserterna anslöt även fru Anna-Lisa, som sjöng Mimìs aria ur La bohème och tillsammans med Jussi Springtime ur Sigmund Rombergs Maytime. Bifallen var förstås stormande, det var strålande sol och 15 000 personer lyssnade.

Så blev det några års uppehåll till augusti 1952. Två konserter blev det även då, och en jättepublik på 22 000 kunde, liksom Norrlands-Postens utsände, konstatera att ”Jussi var solbränd efter allt fiske på Siarö och smärtare än sist”. Anna-Lisa medverkade även denna gång i konsert nummer två.


Daladag 1955
1953 var Jussi kontrakterad för två konserter men tvingades att ställa in på grund av besvär med halsen, och 1954 var uppenbarligen inget framträdande planerat, men 1955 var det dags igen, och då ”trivdes Jussi förmodligen speciellt bra, ty det var en ’Daladag’ i parken med diverse dalska

inslag”, som Jan Sterner skriver i sin artikel. 

Och så kom då Jussis sista besök i Furuvik, den 22 juli 1956. Publiksuccé var det förstås. Arbetarbladet sammanfattade det hela: ”15 000 jublade, applåderade, kastade hattar i luften och viftade med näsdukar. Det var med andra ord en dundersuccé för Jussi i allra bästa form … Furuvik trivs med Jussi och han med Furuvik”. Jan Sterner var där och beskriver i lyriska ordalag sin upplevelse. Ack, att åtminstone några av Furuvikskonserterna blivit inspelade! ”Det finns [i alla fall] en filmsnutt i färg plus några takter av Nu är jag pank och fågelfri bevarade i Stadsarkivet”. 1956 firade Furuvik 20-årsjubileum i familjen Nygrens regi och två nya schimpanser införskaffades. De döptes till Sussi och Jussi! Låt mig bara tillägga att vid varje tillfälle i Furuviksparken – utom 1942, då Sixten Ehrling hoppade in – var det Harry Ebert som ackompanjerade, och varje gång fick han lovord för sitt spel. Men de var sannerligen samspelta – ett radarpar skulle man kunna säga med nutidens vokabulär.

Jussi skrev faktiskt kontrakt om två konserter den 21 juli 1957 men tvingades avboka med kort varsel, troligen på grund av hjärtproblem. Så sent som den 20 juli fanns annonser i Gävletidningarna, och naturligtvis var besvikelsen stor, speciellt som Jussi var i strålande form just då. Han hade avslutat inspelningen av Tosca i Rom den 18 juli, och kanske, som Jan Sterner förmodar, överansträngt sig då.

Gästrikepubliken fick i alla fall förmånen att höra både gossarna Björling och den vuxne Jussi vid åtskilliga tillfällen, under en tidsperiod som omfattade nästan 40 år.

Göran Forsling

 

 

Jussi Björlingsällskapet

Stiftat den 7 januari 1989 har till uppgift att främja intresset för och kunskapen om Jussi Björling, hans sångkonst, liv och karriär.

Mer om Sällskapet


Bli medlem i Sällskapet

HÄR kan du snabbt bli medlem i Jussi Björlingsällskapet. Du får vår tidning, nyhetsbrev och inbjudan till evenemang och sammankomster. Årsavgiften är 275 kr för 2022 om du väljer att få våra nyhetsbrev med e-post.

 

Mer om medlemskapet


Jussi-statistik

Klicka här för att komma till förteckningar över Jussis inspelningar

 

Klicka här för att komma till förteckningar över Jussis framträdanden


 

Välkomna till de amerikanska och brittiska Jussi Björling-sällskapen

Klicka på resp. flagga.

 

 

 


Våra favoritinspelningar med Jussi

Gå till Arkiv för att lyssna på de insattas favoritinspelningar med Jussi


Det tidigare Jussi
 
Björlingmuseet

Jussi Björling Museet

 

Jussi Björlingmuseet stänger

Museet stängdes officiellt den 1 januari 2021 och är nu ytrymt. Vi hoppas att det senare kommer att ersättas med ett museum på annan plats. 


Jussitips

Länk till Aktuellt om Jussi